Äntligen! För första gången sedan jag åkte och kom hem från Cypern känner jag att jag börjar landa och hitta tillbaka till mig själv. Cypern gjorde mig bitter och elak och det var inte alls något jag trivdes med, det är inte jag. Johanna är ju alltid glad och sprallig och hittar på bus. Men nån gång under Cypern tappade jag bort mig själv och glimten i ögat och jag har inte mått bra med mig själv. Men nu börjar den glada, roliga Johanna hitta tillbaka och jag känner mig trygg i mig själv. Och ännu bättre blir det förmodligen nu när jag snart får börja jobba lite. Så från och med nu säger jag upp mig och skiljer mig från bitterheten och ber om ursäkt till er som har blivit utsatta för den. Nu gör vi ett nytt kapitel!

 

Puss på er // J.